Lovade ju mer information, men har helt enkelt inte orkat att ta tag i det förrän nu.
Det var en ganska snabb och intensiv förlossning, säger de som vet (barnmorskorna). För vad vet jag, har ju ingenting att jämför med direkt.
Men redan på eftermiddagen den 23:e så började jag känna av lite värkar, men som sagt vad vet jag, tänkte att det var kanske förvärkar eller något annat lurt. Hade ju inte en aning om hur det kändes att ha värkar. C kom hem och vi käkade på kvällen som vanligt. Smärtan tilltog, blev mer intensiv och kom oftare så vi konstaterade att det var nog inget lurt, utan det var nog dax för oss att bli föräldrar.
Vid 22-tiden så hade jag värkar var 7-6 minut ungefär så vi ringde in till förlossningen för att kolla läget lite. De tyckte att det var konstigt att vi inte ringt tidigare eftersom vi var förstagångs-föräldrar, men vi hade inte kännt något behov av de tidigare, för vad ska de göra? Nu ville vi ju bara förvarna dem om att det var på gång och att vi med största sanolikhet skulle komma in under natten.
Vi gick och la oss i hopp om att få lite vila med tanke på att det skulle bli en lång natt. C somnade på 2 röda, men jag konstaterade ganska snabbt att när man får väkar med 5-6 minuters mellanrum så sover man inte speciellt mycket, men lite vila blev det ivarje fall.
00:30 väckte jag C och tyckte att nu gör de så ont och kommer så pass tätt att det är dax att åka in. Sagt och gjort, han var inte så svårövertalad :)
När vi kom in vid 01 så satte de dit lite sensorer som kännde av bebisens hjärtslag och värkarnas intensitet. Och efter 20-25 minuter så fick vi besked om att värkarna inte var riktigt så regelbundra som de önskade, men att jag var öppen med 4 cm så de tyckte absolut att vi skulle bli kvar. Det tappades upp ett varmt bad till mig, vilket var riktigt skönt att krypa ner i. Och efter de så kom vi in på ett förlossningsrum. Nu har jag inte någon tidsuppfattning längre utan C har fått återbrätta en del. Jag tyckte ju att jag hade ont hur länge som helst, men så är tydligen inte riktigt vekligheten.
04:20 så började jag tydligen med lustgasen, 04:35 så fick de sticka hål på hinnan för att vattnet skulle gå och 04:45 så började krystvärkarna komma på riktigt. Nästa tid är 05:18 Isac kom!!!
Så man får kanske säga att det gick ganska snabbt i alla fall. Har ju hört talas om maraton-förlossningar på 15 timmar......
De tog lite prover på navelsträngen enl normal rutin och sen låg han där på mitt bröst med stora ögon.
När han var vägd och mätt, kontrollerad och sprutad. Jag var sydd (sprak lite, men de var mer regel än undantag för förstföderskor), klämd på magen, sprutad och klar så fick vi ha honom för oss själva en stund innan de kom in med lite frukost. En riktigt god frukost dessutom!!! Man var ju lite matt och hade antagligen inte så där jätte mycket näring kvar i kroppen, så den var välbehövd!!
Sen fick den stolta pappan ta över lite medans jag fick mig en skön dusch.
6 timmar efter att han födes så kom doktorn för att kolla på honom. Han slet och drog för att se så att allt var bra, men Isac sa inte ett ljud. Han är väldigt snäll vår son :)
Sen fick jag kvittera ut honom och se sa att vi fick åka hem. Så 13:15 så stod vi här i hallen igen, 12,5 timma efter de att vi åkte in, men nu med en liten människa som vi ska ta hand om. Helt overkligt!!!
Vi var alla lite utmattade så det blev mest slapp i soffan under eftermiddagen.
I går var BB-påväg hos oss i 1,5 timma för att prata amning och hjälpa till med tips och trix för att det skulle gå lättare. Vilket det gjorde. Det är väl inte optimalt ännu, men både han och jag ska ju lära oss så det är väl inte så konstigt.
Han har ett väldigt behov av närhet och vill inte ligga själv. Vilket inte heller är så konsigt eftersom han legat och lyssnat på mitt hjärta i 9 månader. Men det innebar ju också att vi första natten inte fick så mycket sömn. Så det blev inte speciellt mycket gjort i går hellt.
Men i natt har vi alla sovit bättre och var betydligt piggare när BB-påväg kom hem till oss igen.
BB-påväg kommer hem till en om man har åkt hem tidigt (vilket är det vanligaste, man ska nästan ha skäl för att få stanna kvar på BB för eftervård). Jag tycker att det är en bra service, känns som om det är lättare att komma in i alla rutiner när man är hemma och pappan får en tydligare roll mycket tidigare. De finns ju inte mer än ett samtal bort. Och antingen så får man hjälp över telefon eller så kommer de hem till en.
Idag har han somnat och sovit helt själv för första gången. I o för sig inte i mer än 10-15 minuter, men ändå. Han var ju trotts allt inte mer än 2,5 dygn gammal.
Det känns som om denna blogg kommer att präglas av information och bilder av Isac den närmaste tiden. Renoveringen kommer nu lite vid sidan av om man säger så. Inte för att det är så mycket kvar att göra. Mest lite piff och fix, men det skall ju trotts allt göras.
Nej nu ska vi ge oss på ett amningspass igen. Tror att det är en liten kille här som är lite hungrig.
Vilken sötnos! Grattis igen! Kram Mise
SvaraRadera